Jag har en sån där konstig känsla, vet inte hur jag ska beskriva det. Alltså jag känner mig lycklig och glad över livet men jag känner mig ändå missmodig på något sätt.
Jag älskar att tänka och fundera över livet men just nu så önskar jag att jag skulle sakna förmågan att tänka eller att tankarna blir verklighet så jag inte behöver tänka över det nå mer. Jag får lägga det i händerna på min skapare.
Tack Gud för att jag kan vända mig till dig med mina bekymmer, tack för att jag kan lita på att du hör min bön och att du svarar!
Bless/SW
1 kommentar:
O ja, den känslan känner jag igen.. mer än väl. håller verkligen med om att det skulle vara skönt att ibland inte kunna tänka, eller som sagt att tankarna blev verklighet så att man slapp tänka på dem!! Hjälp vad jag skulle behöva det nu!
Men Gud är god, Han är trofast och Han lämnar oss aldrig!!
(min blogg: fridasunshine.blogg.se)
Skicka en kommentar